Har kommit till en viss punkt i livet där jag inser att jag aldrig kommer bli liten igen. Jag kommer aldrig få vara 5 år igen, hur mycket jag än önskar att det ibland skulle vara så. Jag kommer aldrig igen vara sådär lyckligt ovetande och jag kommer aldrig kunna skylla saker jag inte förstår, eller snarare saker jag inte vill förstå på att jag är ung. Jag fyller 18 om lite mer än en månad och det är helt sjukt, varje liten felsägning eller snedsteg räknas. Varja misstag kommer att ändra min vardag, min helg och framförallt min väg genom livet till att bli någon helt annat än vad jag trodde. Fan. Det finns saker jag ångrar och det finns saker jag är stolt över. Om man glömmer det är man körd. Alla gör misstag, men det går inte att om och om igen bara "titta genom fingrarna" och försöka ignorera saker som gör en upprörd och får en att må dåligt. Hjärtkrossad förtvivlad, hjärtkrossad, förstörd. Det är inte okej. Det handlar om att inte tillåta andra att ge en skit, utan att säga ifrån; att nu räcker det.