Att blunda för färgerna som tränger in genom persiennerna en tidig morgon.
Att stänga färgerna ute, rädd för att andas dem in. Rädd för vad dem, kan föra med sig.
Att blunda för känslan av solens stålar mot din hud men att samtidigt törsta efter ljuset som du, med all din kraft försöker stänga ute. 

Eller att leta efter den där speciella färgen, den där speciella nyansen som bara kan återspeglas i vissa glas.
Den där nyansen som bara kan återspeglas från vissa solar. 
Att istället för att hålla färgerna ute, öppna upp persiennerna och öppna upp för känslan, som att det vore något lika självklart som att andas. 
Att istället söka efter skärvorna av glas, som reflekterar solens strålar på det där speciella sättet som bara vissa skärvor kan.
Att istället söka efter det där som får allt att bli ljusare, klarare och vackrare.
Som får ljuset att bilda spektrum av liv.
29/5-11