Månaden började inge vidare, jag trodde allt var okej, att det var okej med mig, men det var det inte.
Sedan blev allt skit, mina farhågor besannades och jag tror aldrig att jag har varit så besviken på en annan människa, eller på mig själv.
Men efter det vände allting, jag och tjejerna bildade våran "älska rymdraket"-klubb och min inställning till det mesta ändrades. Alla dåliga saker leder ju i slutändan till något bra och som man brukar säga: det som inte dödar dig gör dig bara starkare. Vissa personer kom att betyda allt mer samtidigt som en gammal del av mig själv började blekna bort.
Det kändes som en lättnad, att inte behöva vara orolig längre var det allra bästa.