Bra helg.

Bus på nation, vin med sötnosar hemma hos mange och mysig pannkaksbrunch och film med oskar.

 

Starten på denna vecka var mindre bra dock. Har varit på konstigt, dunka huvudet i väggen, -humör hela dagen.

Farligt att jobba då.. heh.

Men efter att ha bestämt mig för att komma igång med träningen ordentligt igen och efter att ha bokat träningstider känns det faktiskt bättre. Mycket bättre! Dessutom ska jag ut och övningsköra nu, älskart!

 

 

 

Jag gråter nästan aldrig. Kan faktiskt inte komma på när det var jag grät sist.

Om jag är riktigt, riktigt arg kan jag dock gråta, när jag kollar på micke och molle kan jag gråta och när jag träffar bästis julle på nyårsafton, vid tolvslaget, kan jag också gråta av lycka.  

Kanske kan tårar ta slut. Eller helt enkelt sluta komma när man inser att det inte finns någon anledning för dem att falla. Men ibland behöver man gråta, då ska man gråta och då tror jag också det är bra att göra det. Om man kan.   

 

Har flera gånger den senaste tiden fått höra att jag är en väldigt lugn person. Min bild av mig själv är dock inte riktigt densamma.

Jag har aldrig uppfattat mig själv som en lugn person. Inte heller som en person som inte lätt blir upprörd. För det blir jag. Över både det ena och det andra.

Om jag bara skulle nämna en sak som gör mig upprörd skulle jag säga mig själv. Saker som jag själv gör, eller saker som jag snarare inte gör. Saker som jag inte vågar. Ord som jag hur mycket jag än försöker inte lyckas få fram.

Har aldrig sett mig själv som en fegis. Men det kanske är det jag är. Det gör mig upprörd.   

 

 

 

Dagarna går fort. Precis som vanligt, men ändå inte.

Jobbar som en tok och sover när jag har tid. Exakt som det ska vara när man är nitton år och alldeles för ambitiös?

Förutom häng med J&S och övningskörning (motorväg, wrooom) har jag varit på åttio-års kalas hos morfar i linköping. Sjukt kul att träffa  alla söta kusiner och askalas att vara den första som tar ut finaste lill-kusinen på krogen hiho ♥  Bra helg!