Mysig dag idag, fika med emil och sen film-mys med mami.
Ett stort minus däremot är att jag börjar bli sjuk. Inte alls värt att vara sjuk på självaste nyårsafton.. Aja, vad ska man göra? Jag taggar ändå, ska bli så sjukt roligt imorgon! Ska dessutom bli så kul att träffa vissa saknade filurer igen hihi. Vad gör vi? Nu kör vi! (snart iaf)

Puss Kajsa

Sitter just nu och chillar järnet i hermans♥ gamla tröja, galet nice! Känner mig dessutom rätt nöjd för jag har, helt utan någon annans hjälp, lyckats sy om min nyårsklänning. Den blev inte perfekt.. Men den blev helt okej! Har även hunnit med att fixa det sista jag behövde göra innan nyår så nu är jag helt sjukt pepp. Eller ja, vi har fortfarande ett besök på ica maxi imorgon att vänta oss. Fem tjejer, fem viljor och en jäkla massa saker att handla. Ja det här kan gå hur som helst

Puss Kajsi

Mycket trevlig dag idag, häng på stan med finaste fippi. Dock hittade jag knappt någonting, sjukt jävla dålig mellandagsrea detta år. Aja, vi hade det skoj ändå och sofia var underhållande som vanligt! Träffade även på en saknad toffsi, söt som en liten leopard-unge!

Snart bär det av hem till min lilla askalas-puff julle. Ska ännu en gång möta upp sofia på stan för att ta vårat privata rymdskepp hem till julle. Det blir awesome!




Puss Kajsi

Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det min allra bästaste kompanjons födelsedag! Jag och Sofia, Sofia och jag. Låter rätt bra va? Vi har gjort så mycket knasiga, oslagbara grejer tillsammans, åtminstone på de senare åren. Vi har gått i samma klass/skola från 6-års till nian men det var först i 5:an som vi blev riktigt bra kompisar. Riktigt spårade tjejer måste jag säga! I femman var sofia en sån där tuff tjej, som lyssnade på ebba grön.. och darin. Hon var grym på fotboll och kunde springa jävligt fort. I sexan gjordes klasserna om och såklart hamnade vi inte i samma klass. Våra lärare hade helt klart något emot oss tillsammans. Men inte stoppade det oss inte.

Vi har varit med om mycket tillsammans, första "fanta-kalaset", första "vi gräver en grop", wroom wroom på en trasig motorcykel, första "vi känner honom, klart vi ska åka med dom i bilen", elvisp-incident och en massa andra spårade grejer. Vi kan väl sammanfatta det hela såhär: vi har växt upp tillsammans, "mognat" tillsammans och i stort sett begått alla misstag som kan begås efter lite fanta-drickande. Men trots det har vi alltid haft jävligt roligt och jag är så jävla glad över att kunna kalla sofia min bästa vän. Hon är en helt underbar person som alltid får mig på bra humör och som har världens mest klockrena kommentarer och världens mest smittsamma skratt. Hoppas din dag blir awesome fippi, älskar dig ♥

För tillfället är jag 17 år, 8 månader och 17 dagar. Om jag lyckats räkna rätt. Snart 18 år alltså. Föddes den 24 mars 1993 på salgrenska sjukhuset i Göteborg, bodde på en ö ute i göteborgs skärgård tills jag var drygt ett år gammal. Kommer inte ihåg så mycket därifrån förutom att det va en jäkla massa äckliga maneter och att det blåste en hel del. Men det var fint där, det var där jag lärde mig gå, prata och det var även där jag inledde min karriär som familjens drama queen. 

Som sagt flyttade vi ifrån Göteborg när jag var drygt ett år gammal. Vi flyttade "tillbaka" till Uppsala där både mamma och pappa bodde större delen av deras uppväxt. Det var även där far- och morföräldrar, mostrar, morbröder, fastrar, farbröder och kusiner fanns. Vi flyttade till ett lugnt område i södra gottsunda, där både jag och storebrorsan Joel trivdes väldigt bra. Mamma och pappa separerade när jag gick i sex-års. Det tog nog inte så hårt på mig egentligen, jag såg mest fördelar. Två egna rum, det var grejer det tyckte jag. Det tog inte heller lång tid innan jag insåg att det jag inte fick av den ena föräldern fick jag möjligtvis av den andra. Men såklart fanns den där ständiga klumpen i magen redan då, av att hela tiden undra och få känslan av att svika någon av dem. Blir pappa ledsen om jag bor mer hos mamma? Blir mamma ledsen om jag säger att jag hellre vill tillbringa julen hos pappa? Men det är väl så, klumpen i magen kommer nog alltid att finnas där.

I april 2010 flyttade jag med mamma in till stan, det var på tok för lockande att kunna gå till skolan på 10 minuter istället för att sitta på en full buss och behöva åka hemifrån 45 min innan jag började på tidiga vintermornar. Jag såg mest fördelar med att flytta till stan, men såklart kommer jag alltid sakna att kunna gå till pappa på mindre än 5 minuter när jag saknade honom och att ha så pass nära till stallet som jag hade. Jag kommer dessutom alltid sakna att jag hade stört nära till både Julia och Sofia. Det var fan guldvärt.

Gymnasiet, ja vad ska jag säga? Underbar klass, många grymma lärare och suveräna mattelektioner. Nej, jag skojar inte om matten. Matte är awesome.  Typ nästan bättre än choklad, och jag älskar choklad så då förstår ni  hur grymt det är.

Saker jag inte kan leva utan: min familj, mina gulliga vänner, min söta pojkvän, min kissekatt, ridning, sommaren, choklad och alla andra underbara männskor som fyller mina dagar med ljus.

Puss Kajsa

Grattis i efterskott önskar jag bästa vän Julia! Ja vad kan jag säga? Vi har känt varandra sedan vi var drygt ett år gamla. Vi har otroligt många underbara minnen tillsammans. Ända sedan vi träffades den där första gången i sandlådan i maj 1994 har jag och Julia varit vänner. Även fast vänskapen inte riktigt innebar samma sak då som den gör nu, har vi varit oskiljaktiga sen dess. När vi var små var det mer frågan om att ge varandra den sista godisen i skålen eller att låna ut sin finaste docka när vi lekte som symboliserade våran vänskap. Men det handlade redan då, liksom det fortfarande gör nu hela tiden om att ge och ta.

Vi började på dagis tillsammans, jag och Julia. Vi var redan då bästa vänner och gjorde allt tillsammans. Jag har många bra minnen från dagis med Julia och nu när jag tänker tillbaka på den tiden kan jag tänka att det var bland den bästa tiden i mitt liv. Jag kommer fortfarande ihåg när vi fick skäll av fröknarna för att vi ritade blommor och hjärtan med tuschpennor på alla stolarna i köket och att hon alltid jagade mig med maskar och sniglar då det regnade ute. Vi var så lika, men ändå så olika. Hon är en sån där skön människa som kan alla repliker i youtube klippet "laserturken" men som inte har en aning om vem lasermannen i själva verket är.

Vi gick i samma klass och träffades nästan varje dag efter skolan ända upp till gymnasiet. Vi bråkade ofta, men blev alltid sams lika fort som bråket blossat upp. Jag glömmer aldrig hur arg jag var på henne då hon tvingade mig att åka insane på Gröna Lund eller då hon lurade ut mig i de svåraste backarna när vi åkte slalom fast jag aldrig hade åkt slalom tidigare. Samtidigt som jag då blev väldigt arg kan jag såhär i efterhand förstå att hon inte hade gjort det om hon trott att jag inte skulle klara det. Hon får mig att våga göra saker som jag i vanliga fall inte skulle ha gjort, och det är en av anledningarna till varför jag tycker om henne så mycket

Trots att vi inte alls träffas lika ofta nu som förut är vi fortfarande lika bra vänner och det känns bra att alltid veta att hon finns där för mig så som jag finns där för henne. Vi har varit med om så mycket tillsammans och alltid funnits där för varandra i med och motgång, i glädje och i sorg. Vi delar hela vår barndom och det är nog därför vi förstår varandra så bra som vi gör. Jag älskar dig askalas-puffen min ♥





Puss Kajsa