Lyckan när man inser att det bästa inte har hänt än
Hur gärna man vill något
Hur många gånger kan man misslyckas innan man ger upp? En, två, trettiotvå? Handlar det om ork, hur länge man orkar fortsätta att bli kastad ner,
eller handlar det om vilja, om hur gärna man vill något. Hur jävla gärna man inte vill ge upp om sig själv.
Ännu ett blankt nej framför dina ögon. Du har misslyckats. Du är fel. Tack och hej, försök igen om du törs.
Kanske finns det en grop i marken för dig att falla i, som blir ett spadtag djupare för varje gång dina drömmar krossas. Ja kanske finns det en grop i marken för dig att falla i, men det betyder också att det finns ett berg av raserade drömmar för dig att bestiga.
Day 25- A first
En första sommar-insikt.
För att kunna känna sig fri måste man veta hur det är att känna sig fängslad. Hur det känns att vara fasthållen och instängd. Hur det känns att tro på något som inte finns, hur det känns att hänga upp sitt liv på något som aldrig kommer att bli. Att förlora och att vara förlorad.
För att kunna komma underfund med att man verkligen är förlorad måste man veta hur man känner sig när man är fri. Men hur skulle man kunna veta det.
Om du är förlorad så ska du bli funnen, när du är funnen ska du aldrig mer vilja bli förlorad igen. När man vet att man aldrig vill bli förlorad igen, är man fri, tills dess är man bara en fasthållen människa.
och då är man ungefär lika osammanhängande som texten jag nyss skrev.
Ett glädjeskutt i rätt riktning
Även denna vecka har gått sjukt fort, vet inte om jag ska få panik eller inte.
Tenta om mindre än tre veckor, vilket gör mig panikslagen, samtidigt som thailand närmar sig med stormsteg, vilket seriöst får mig att skutta av lycka!
Luckiest girl
En av de bättre helgerna på länge, helt klart. I fredags blev det traditionellt fredagsbus med fina vänner, först hos bexter och sen på bj. Tog också en sväng förbi stallet på eftermiddagen och pussade på sötaste Nitch, saknar ridningen helt sjukt mycket...
I lördags var jag med älsklingen hela dagen, kollade på film, drack te, åt popcorn och bara hade det allmänt mysigt. Min första helg utan jobb på jag vet inte hur länge, välbehövligt som fan.
Idag har jag övningskört och pluggat en massa körkortsteori, det börjar närma sig... hiho, taggad brud!
Reminder
Jajamen! Jag överlevde monsterveckan med 13-timmars arbetsdagar trots avsaknad av både mamsen och pojkvännen.
"Välkommen-hem fest" (velkomen-hämm fest) a la flempiluran i fredags, bakishäng och pizza följt av halloween på williams som geisha i lördags och vin-mys med finaste gulle julle i söndags.
Denna vecka varvar jag jobb med körlektioner och ska gå på min första föreläsning på anatomin. Det går bra nu!
Finaste bästa vän
So when your hopes are on fire, but you know your desire, don't hold a glass over the flame. Don't let your heart grow cold
Mysig helg.
Jobb, häng med mami, högskoleprov avklarat med finess, promenad och fika i solskenet med bästa julle och nu snart middag med fina, fina vänner. Bra helg, nästintill perfekt faktiskt.
Taggar inför en 13 timmars lång arbetsdag imorgon.
But my heart was colder when you'd gone
Första oktober, andra oktober. Redan höst, men vad gör det?
Jobba, övningsköra, jobba mer, pussa på min finaste, bus med sötaste busungarna och sen jobb igen.
Tiden rullar på och fy va bra allt är. Trots att det är höst, regn och alldeles för kallt ute.
Har plockat fram vantar, tjocka halsdukar och om man nu kan vara varm i hjärtat så är jag utan tvekan det ♥
Sigh no more
Bra helg.
Bus på nation, vin med sötnosar hemma hos mange och mysig pannkaksbrunch och film med oskar.
Starten på denna vecka var mindre bra dock. Har varit på konstigt, dunka huvudet i väggen, -humör hela dagen.
Farligt att jobba då.. heh.
Men efter att ha bestämt mig för att komma igång med träningen ordentligt igen och efter att ha bokat träningstider känns det faktiskt bättre. Mycket bättre! Dessutom ska jag ut och övningsköra nu, älskart!
Day 24 – Something that makes you cry
Jag gråter nästan aldrig. Kan faktiskt inte komma på när det var jag grät sist.
Om jag är riktigt, riktigt arg kan jag dock gråta, när jag kollar på micke och molle kan jag gråta och när jag träffar bästis julle på nyårsafton, vid tolvslaget, kan jag också gråta av lycka.
Kanske kan tårar ta slut. Eller helt enkelt sluta komma när man inser att det inte finns någon anledning för dem att falla. Men ibland behöver man gråta, då ska man gråta och då tror jag också det är bra att göra det. Om man kan.
Day 22 – Something that upsets you
Har flera gånger den senaste tiden fått höra att jag är en väldigt lugn person. Min bild av mig själv är dock inte riktigt densamma.
Jag har aldrig uppfattat mig själv som en lugn person. Inte heller som en person som inte lätt blir upprörd. För det blir jag. Över både det ena och det andra.
Om jag bara skulle nämna en sak som gör mig upprörd skulle jag säga mig själv. Saker som jag själv gör, eller saker som jag snarare inte gör. Saker som jag inte vågar. Ord som jag hur mycket jag än försöker inte lyckas få fram.
Jag är kär i dig... eller..
Förlåt. Jag saknar dig något otroligt...
Har aldrig sett mig själv som en fegis. Men det kanske är det jag är. Det gör mig upprörd.
En sjundedel av ditt liv
Dagarna går fort. Precis som vanligt, men ändå inte.
Jobbar som en tok och sover när jag har tid. Exakt som det ska vara när man är nitton år och alldeles för ambitiös?
Förutom häng med J&S och övningskörning (motorväg, wrooom) har jag varit på åttio-års kalas hos morfar i linköping. Sjukt kul att träffa alla söta kusiner och askalas att vara den första som tar ut finaste lill-kusinen på krogen hiho ♥ Bra helg!
bästa kusinen min
upp och ner
P&L var bäst, trots översvämmade tält och blixtnedslag.
Men när man börjar borsta tänderna med cider vet man att det är dags att åka hem igen. Även allt bra har ett slut, och fy va skönt det var att komma hem igen.
Har i stort sätt sovit, ätit, sovit lite mer och sen var det dags att komma tillbaka till jobbet efter den lilla "mini-semestern". Nu blir det jobb resten av sommaren, känns helt okej ändå.
Sommarregn
Helt sjukt vad snabbt man vänjer sig vid saker.
Hur snabbt man anpassar sig, förändrar sig och byter verklighet.
Studenten var för exakt tjugo dagar sedan idag, men det känns som en evighet sedan.
För tjugo dagar sedan ville jag inget hellre än att få stanna kvar på fyris, men nu kan jag inte ens föreställa mig att jag för bara några veckor sedan faktiskt gick där.
Hur snabbt det än verkar gå för mig själv, går det om möjligt ännu snabbare för andra. Ena stunden är det si, andra så och till slut är det ingenting alls. Lika bra det kanske.
Imorgon åker jag med j & s till peace and love. Har helt seriöst sett fram emot den dagen sedan jag åkte därifrån sist, för ett år sedan.
bra bättre bäst